jag har alltid fattat att jag inte är som alla andra är, jag har aldrig trott att jag kommer bli som er ... vet inte om jag heller vill vara som alla andra, för vem vore jag då? inte jag iaf..
jag har så mycket känslor inuti mig själv som måste ut ibland, ibland kommer de alldeles för fort och för impulsivt.. jag kan inte stoppa dem, de bara virvlar inuti mig och måste ut. Mina stormar kan tyckas barnsliga, men de är för mig verkliga och väldigt viktiga.. önskar så att jag kunde styra min väg framåt men ibland vinglar jag och faller... men mina älskade fångar mig och för mig rätt igen.. ibland inser jag bara inte att de som älskar mig vill mig väl, för varför älska någon som jag??? varför älska mig som är skör, rädd och vilsen.. varför älska mig som... bara är jag
Bildbomb på det som varit!
10 år sedan
Jag tror att du och jag är ganska lika där. Jag känner igen mig i känslorna. Att veta att man är annorlunda och att man även om man försöker aldrig kommer bli som alla andra. Att det är svårt att reda ut vem man verkligen är. Att ha tillförsikt och veta att man klarar av att utföra det man bestämt sig för. Men det är väl inget fel med att vingla och falla? Vi lär oss alltid nånting av det, även om vi samtidigt krånglar till det för oss själva.
SvaraRaderaDu är inte ensam när det gäller att känna sig annorlunda:-)
Kram på dig! // Niccan
Mycket bra skrivet/Kram
SvaraRaderaUnderbart skrivet vännen och DU... Du är värd att bli älskad!!!!
SvaraRadera