jag undrar

om någon läser det jag skriver egentligen, eller ja nån bör det väl va eftersom jag får nån komentar då och då.. egentligen skriver jag för o få ur mig saker, för min egen skull alltså men jag skriver ju oxå för att jag hoppas att någon bryr sig om att läsa... fast det är ju mest strunt som står här, inte direkt nåt viktigt. Men bloggar är de tillför viktiga saker?? nä mest babbel om man kollar runt *hihi*

jag hinner inte med...

prov, inlämnimngsuppgifter, muntliga förhör osv osv osv... GAAAH det tar aldrig slut! och mer kommer det, hela tiden. Känner mig stressad av att jag fick IG på gårdagens matteprov, måste ju göras om, alltså ännu mer att tänka på *suck* jaja, sitter ju här ist för o läsa på om globaliseringen, smart va??? nä inte ett dugg. Pappa och Peter snickrar på huset och jag ska ju försöka läsa med bebben inne, det är lättare sagt än gjort kan jag lova *uff*

Känner mig så osocial, hoppas vännerna inte försvinner när man aldrig har tid o ses??? ber om ursäkt om jag är tråkig just nu , men sjuka barn och skola tar tyvärr för mkt tid.

om jag kunde vrida tiden tillbaka

så skulle jag få så många ord osagda och så många handlingar ogjorda. Jag skulle aldrig ha sårat de jag älskar så högt och jag skulle aldrig låtsat älska personer som jag inte älskade. Förlåt är det enda jag kan säga idag. Det dummaste jag gjort är att dricka ofantliga mängder alkohol, jag lyssnade inte till varnande ord utan bara fortsatte mitt destruktiva liv. Jag blev någon helt annan med alkohol i kroppen, jag blev arg, ledsen och hotfull. Jag blev någon som jag själv aldrig skulle vilja vara, men ändå var det jag. Känns konstigt när jag tänker tillbaka . Om jag kunde vrida tiden tillbaka skulle jag heller inte sökt kärleken överallt, jag var desperat att bli sedd och att bli älskad för den jag var. Men mina dåliga val har ju fört mig dit jag är idag, och jag skulle inte vilja vara någon annanstans än där jagär... kanske borde jag ändå inte vilja vrida tiden tillbaka, kanske var det menat... det är ju tiden bakom mig somär mitt liv

carpe diem!!

Imorse ville jag inte alls vakna, hade varit vaken stor del av nattten eftersom sonen är sjuk och skrek en hel del. Fick ändå masa mig upp eftersom jag skulle iväg till skolan och skriva uppsats! Ämnet var carpe diem, dels utifrån boken jag läst men också vad det betyder för mig. Att ta till vara på livet är viktigt för mig, särskilt eftersom jag för i tiden inte alls ville leva. Idag vill jag leva även om vissa dagar är ett helvete, men som sagt carpe diem det kommer ljusare stunder! Tog en tupplur med sonen när ja kom hem och det var riktigt skönt... på eftermiddagen slog jag på stort, jag bakade bullar!!!!! jaaaaaag bakade, hörde ni ,hihi men såklart brände ja hälften. imorron bär det av till laxå för matteprov, är så satans nervös att ja skakar!

att vara mamma

till de 3 barn jag har är det finaste som hänt mig men också det svåraste jag utsatts för. Det är så många underbara stunder men oxå är det många stunder då jag vill rymma min väg för att allt är så svårt. Mina älskade barn skänker mig lycka och kärlek men jag har oxå fällt många tårar för deras skull... Jag är inte en perfekt mamma och mitt tålamod tryter ofta. Min äldsta son har sitt handikapp och det kan han inte rå för och det kommer alltid att finnas där men ibland önskar jag så innerligt att han skulle få vara som alla andra. Han har fått utstå så mycket och kämpat så tappert, hoppas att han en dag kommer bli bekymmerslös. Mina tre älskade barn, jag älskar er... men jag är inte bara mamma, jag är människa oxå och har mina brister... förlåt om jag inte alltid är den mamma ni önskat er, förlåt om jag grälar på er ibland.. jag försöker, försöker och återigen försöker.. mer kan jag inte göra =)

att vara som jag är

jag har alltid fattat att jag inte är som alla andra är, jag har aldrig trott att jag kommer bli som er ... vet inte om jag heller vill vara som alla andra, för vem vore jag då? inte jag iaf..
jag har så mycket känslor inuti mig själv som måste ut ibland, ibland kommer de alldeles för fort och för impulsivt.. jag kan inte stoppa dem, de bara virvlar inuti mig och måste ut. Mina stormar kan tyckas barnsliga, men de är för mig verkliga och väldigt viktiga.. önskar så att jag kunde styra min väg framåt men ibland vinglar jag och faller... men mina älskade fångar mig och för mig rätt igen.. ibland inser jag bara inte att de som älskar mig vill mig väl, för varför älska någon som jag??? varför älska mig som är skör, rädd och vilsen.. varför älska mig som... bara är jag

jaha..

ja jag blev ju sjuk, igår hade jag feber och jag hade panik.. åh NEEEJ ULLARED!!! men idag är febern borta och jag har bara lite ont i halsen... wiiii!! så jag ska åka.. *puh*

just nu är jag ensam hemma, det händer ju inte alltför ofta ( minns inte när ).. det är UNDERBART! aja.. bäst o ta tag i att kolla garderober snart, måste veta lite strl o sånt till imorron...

see yaa

behöver hjälp

lekis går si så där, sonen behöver nån som stannar med honom varje dag och det kommer inte fungera i längden, hoppas vi har rätt till en hjälp men det borde vi väl när han har en diagnos!! förövrigt har det varut sjukstuga här i 2 veckor men igår orkade ja inte längre så jag ringde ang leia och vi fick komma in.. stackars lilla gumman hade dubbelsidig öroninflammation.. så nu äts det penicillin. Bara inte jag blir sjuk, jag har inte tid..måste ju plugga och på lördag är det ju storshopping i ullared som gäller... Har knappt tid o umgås med människor längre.. 3 barn, hus, skola o renovering.. gaaah va osocial jag känner mig. Men på lördag ska jag och E åka ifrån alla barn och män och bara ta det luuugnt o shoppa!! wiiiiiii!!! annars då? skolan rullar på och det känns riktigt bra.. kommer nog gå finemang!