Minns inte..

hur det var att må så dåligt att man skar sig själv , minns inte hur jag tänkte då jag söp och tog antabus samtidigt.. minns inte heller hur det kändes att bo på psyk!! Men jag vet ändå att det funnits i mitt liv och när jag läser andras bloggar blir jag påmind.. men jag kan inte säga att jag minns och kan riktigt förstå idag hur det känns! känns som ett annat liv jag levde då, känns som om jag kunde födas på nytt och påbörja ett liv jag tidigare aldrig kunde drömma om. Det kommer dagar jag mår dåligt igen men jag skulle aldrig få för mig att bete mig som jag gjorde då.. jag säger inte att det är fel att göra som jag gjorde då för då var det den enda väg jag kände till.. jag ångrar ingenting jag gjort ( förutom när jag gjorde mina älskade illa).. dagarna av ångest har åstadkommit mkt smärta men oxå har det tillfört mitt liv förståelse och kärlek... Kan låta konstigt men så är det!